En reflektion kring räntesituationen

Bankernas räntegap, det vill säga skillnaden mellan bankernas in- och utlåningsränta, har ökat sedan 2009. Så länge räntorna ligger på dagens rekordlåga nivåer är det få som klagar. Hur det kommer att låta när räntorna börjar klättra uppåt igen kan man bara sia om.

I februari sänkte Riksbanken styrräntan till -0,5 % med syfte att sänka kronkursen och få upp inflationen. Vid det senaste mötet i april lät man sedan räntan ligga still. Även penningmarknadsräntan, det vill säga räntan som bankerna lånar pengar av varandra till, är negativ. Att räntan är negativ betyder att affärsbankerna som placerar sin överlikviditet hos Riksbanken får betala en slant.

Ökande räntegap

Som diagramet visar var skillnaden mellan reporäntan och räntan för bostadslån lägre än 1 procentenhet innan finanskrisen 2009.

Ränta

Större riskaversion, högre kapitaltäckningskrav (krav från EU att bankerna har täckning för en andel av pengarna de lånar ut, numera 25 % för bostadsändamål) samt högre avkastningskrav från ägarna har gjort att räntegapet, eller skillnaden mellan bankernas in- och utlåningsränta, trendmässigt ökat sedan 2009.

Det är dock tydligt att räntemarginalen tagit ett skutt uppåt från sommaren 2014 i samband med att reporäntan närmade sig nollstrecket.

Som jag nämnde tidigare får bankerna negativ avkastning på kapital som de är tvungna att hålla. Samtidigt är det än så länge inte aktuellt att ta betalt av hushållen för inlånade pengar på exempelvis lönekonton. De ökade kostnader det ger bankerna tar de igen med större marginaler på bostadslånen. När räntan är så låg som den är idag är det ganska få som gnäller på bankernas höga marginaler. Men det blir nog annat ljud i skällan när räntorna börjar klättra framöver…

Dela:

Tre olika scenarion för byggandets utveckling

De stora förändringar som covid-pandemin dragit med sig har än så länge påverkat byggbranschen i låg grad, åtminstone relativt andra branscher. Lägre konsumtion, mer arbete på distans och högre sjukfrånvaro slår i första ledet på byggbranschens kunder eller kunders kunder. Det är dock bara en tidsfråga innan effekten blir mer direkta även inom byggandet men frågan är när och hur djup nedgången blir?

Underlätta för ägt boende och minska klassklyftorna

Den absolut vanligaste boendeformen för personer med svensk bakgrund är småhus i äganderätt. För personer med utländsk bakgrund är det istället flerbostadshus i hyresrätt som är den vanligaste boendeformen. Att skillnaden är stor och dessutom ökar kommer på sikt förstärka klasskillnader och segregation ytterligare.

Litet utrymme för stigande bostadspriser

Sedan 2005 har bostadspriserna tredubblats. Uppgången har drivits av bostadsbrist i större städer (brist på prisvärda substitut i form av hyresrätter), ökande inkomster, sänkta skatter, stark arbetsmarknadsutveckling och framförallt sjunkande realränta. Utvecklingen bröts 2017 – 2018.

Var det här det bästa som gick att förhandla fram?

Det svenska skattesystemet kring boende och flyttar är milt uttryckt dysfunktionellt. De förändringar som skett under de senaste 15 åren har dessutom helt gått ut på att blidka stora väljargrupper kortsiktigt och fullständigt ignorerat de långsiktiga effekterna förändringarna får.