En fråga som återkommer med jämna mellanrum är huruvida produktivitetsutvecklingen i det svenska byggandet är låg eller ej. Jämförelser görs ofta mot industrin som av flera skäl har haft en starkare utveckling i produktivitet.
En orsak till den starkare produktivitetsökningen inom industrin är att det finns större möjligheter att flytta arbetsuppgifter från en fysisk person till en robot eller annan maskin eftersom det handlar om upprepade uppgifter i en kontrollerad och permanent miljö.
Dessutom har tillverkningsindustrin ändrat karaktär sedan 1980-talet. 1980 hade Sverige en betydligt större basindustri med tillverkning av enklare produkter inom landet. Idag kommer en stor del av förädlingsvärdet från tjänsteexport eller högteknologisk tillverkning.
Ytterligare en bidragande orsak till den stora produktivitetsökningen är att tillverkningsindustri av naturen har möjligheter att producera en vara på en plats för att sedan konsumera/investera varan på en annan. Att tillverkningsprocessen dessutom är exakt likadan för varje enhet av produkten underlättar en effektivisering. Dessa förhållanden är i låg utsträckning är applicerbara på byggindustrin.
Det genomsnittliga förädlingsvärdet inom industrin har gått från omkring 200 kr per arbetad timme 1980 till en bit över 500 kr idag. För bygg var ökningen mer blygsam – från 300 kr per arbetad timme 1980 till nästan 500 år 2007.
Därefter hände något. Dels har förädlingsvärdet i sig minskat. På toppen 2007 var förädlingsvärdet inom bygg 249 miljarder jämfört med 218 miljarder 2015. Samtidigt har antalet arbetade timmar inom byggverksamhet ökat från 504 miljoner 2007 till 572 miljoner 2015. Detta indikerar tydligt att produktiviteten inom byggverksamheten totalt sett har sjunkit sedan 2007.
Vad detta förhållandevis kraftiga fall i förädlingsvärdet beror på är inte entydigt. Att produktiviteten sjunker i en nedåtgående konjunktur (innan arbetsstyrkan justerats ned) är naturligt. Likaså i en högkonjunktur när många byter arbetsplats och antalet sysselsatta med lägre produktivitet ökar.
Det är ändå oväntat att förädlingsvärdet inte är högre med tanke på det snabbt stigande bostadsbyggandet och de allt högre bostadspriserna (vilket driver upp byggarnas anbuds- och försäljningspriser). En trolig förklaring är dock att även kostnaderna för insatsfaktorer, såväl mark som arbete och material, stigit vilket håller tillbaka förädlingsvärdet.
Ytterligare en faktor är att en stor del av byggmarknaden är renovering och att den delen av marknaden utvecklades starkare än nyproduktionen under perioden 2008 – 2013. Renoveringar är betydligt svårare att produktivitetsförbättra med hjälp av exempelvis prefab eller digitaliserad administration. Även inom nyproduktion är det dock långt kvar att gå innan majoriteten av byggandet sker industrialiserat.
På grund av den stora nyproduktionen kan vi därmed vänta oss en ökad produktivitet inom byggbranschen på kort sikt. På längre sikt kommer däremot renoveringsmarknadens andel åter igen att öka och pressa produktivitetstillväxten nedåt.
Svaret på den inledande frågan är därmed att produktivitetstillväxten är svag jämfört med flera andra delar av ekonomin. Det är svårt att produktivitetsförbättra på motsvarande sätt som i industrin på grund av renoveringsmarknadens höga andel och det faktum att det som produceras endast kan användas på en plats. Svag produktivitetstillväxt gör det samtidigt svårt att pressa kostnaderna i byggbranschen per producerad enhet och driver på fortsatt höga kostnadsökningar.
Nyhetsbrev