Ett av de tyngsta vallöftena från Alliansen inför valet 2006 var slopad fastighetsskatt för småhus och ordentliga sänkningar för flerbostadshus, något man även genomförde när man kom till makten. Detta var givetvis en vinnare då det attraherade landets 2 miljoner villaägare (nu fick inte alla sänkt skatt i slutändan) och lobbades i stenhårt av Villaägarnas Riksförbund.
”De med lägre taxeringsvärde fick i princip oförändrad beskattning”
Det slutade med en kommunal avgift (fortfarande fastighetsskatt) på maximalt 6 500 för alla med högre taxeringsvärden medan de med ett lägre taxeringsvärde i princip fick oförändrad beskattning. För att kompensera statens förlorade intäkt höjdes transaktionsskatten från 20 % till dagens 22 % och samtidigt begränsades möjligheten till uppskov på vinstskatt. Tidigare kunde man skjuta upp all beskattning genom att stoppa in hela vinsten i ett nytt boende men numer finns ett tak på 1 450 000 som dessutom är räntebelagt.
Effekten av detta har varit tydligt. Färre äldre flyttar från sina villor då det varit betydligt billigare för dem att bo kvar samtidigt som en flytt i många fall utlöser en stor vinst som ska beskattas. Nu tror jag visserligen att det framförallt är just att det är så mycket billigare att bo kvar som är kruxet snarare än själva skatten på 22 % men sak samma – de vill inte flytta vilket är fullt logiskt.
Men inte heller barnfamiljer är särskilt sugna på att anpassa sitt boende alla gånger då varje flytt driver vansinniga kostnader. För deras del är det främst stämpelskatter – 1,5 % av köpebeloppet och i tillägg 2 % av de ökade inteckningarna – som driver upp kostnaderna, speciellt i storstäderna. Det kan i vissa fall handla om 100 000 tusentals kronor.
Ytterligare en effekt är att den skattebefrielse på 15 år som nybyggnation har numera har en väldigt liten positiv effekt. Tidigare var denna skattebefrielse en tydlig konkurrensfördel för småhusbyggnationen.
Att ändra detta tillbaka mot det system som rådde tidigare debatteras högt och ljudligt men blir svårt.
Om politikerna skulle börja öppna för en sådan förändring skulle flyttkedjorna stanna direkt och då tvinga igenom förändringen. Ingen skulle ju flytta idag om det blir avsevärt mycket billigare imorgon. Man måste därmed vara överens innan man öppnar upp offentligt för en sådan förändring.
Skulle en förändring ske inom nuvarande struktur skulle dessutom kommunerna vara vinnare och staten förlorare. Genomförs en förändring blir därför en ny statlig fastighetsskatt att vänta.
Nyhetsbrev