En reflektion kring räntesituationen

Bankernas räntegap, det vill säga skillnaden mellan bankernas in- och utlåningsränta, har ökat sedan 2009. Så länge räntorna ligger på dagens rekordlåga nivåer är det få som klagar. Hur det kommer att låta när räntorna börjar klättra uppåt igen kan man bara sia om.
Av: Thomas Ekvall Postat: Ämneskategorier: Ekonomi Politik

I februari sänkte Riksbanken styrräntan till -0,5 % med syfte att sänka kronkursen och få upp inflationen. Vid det senaste mötet i april lät man sedan räntan ligga still. Även penningmarknadsräntan, det vill säga räntan som bankerna lånar pengar av varandra till, är negativ. Att räntan är negativ betyder att affärsbankerna som placerar sin överlikviditet hos Riksbanken får betala en slant.

 

Ökande räntegap

Som diagramet visar var skillnaden mellan reporäntan och räntan för bostadslån lägre än 1 procentenhet innan finanskrisen 2009.

 

Ränta

 

Större riskaversion, högre kapitaltäckningskrav (krav från EU att bankerna har täckning för en andel av pengarna de lånar ut, numera 25 % för bostadsändamål) samt högre avkastningskrav från ägarna har gjort att räntegapet, eller skillnaden mellan bankernas in- och utlåningsränta, trendmässigt ökat sedan 2009.

 

Det är dock tydligt att räntemarginalen tagit ett skutt uppåt från sommaren 2014 i samband med att reporäntan närmade sig nollstrecket.

 

Som jag nämnde tidigare får bankerna negativ avkastning på kapital som de är tvungna att hålla. Samtidigt är det än så länge inte aktuellt att ta betalt av hushållen för inlånade pengar på exempelvis lönekonton. De ökade kostnader det ger bankerna tar de igen med större marginaler på bostadslånen. När räntan är så låg som den är idag är det ganska få som gnäller på bankernas höga marginaler. Men det blir nog annat ljud i skällan när räntorna börjar klättra framöver…

Filtrering

Relaterade blogginlägg

Nyhetsbrev
Prenumerera på vårt nyhetsbrev